Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Vårpromenad längs favoritforsen

Så var det äntligen dags att plocka fram kameran, har varit rätt dåligt senaste månaderna men på något sätt lockar det mindre att plåta när det varken är snö och is eller grönt på träden. Denna gången hängde jag kameran på axeln istället för att plocka den ut och in ur ryggan, härligt för det blev fler bilder, jobbigt för det blev fler bilder...därmed timmar i photoshop.

Tidigare brukade jag låta kameran bestämma hur bilden skulle bli så jag lät den spotta ut färdiga jpeg, men sedan ett år tillbaka tar jag alla bilder i RAW format. Fördelen med det är att man kan pressa bilden lite mer, är det massor av ljus ute så kan man låta underexponera bilen en aning för att undvika att himlen blir vit och utbränd. Sen kan man trycka upp exponeringen ett par steg i Photoshop Camera Raw för att få mer ljus där det behövs. Man kan faktiskt göra bildbearbetningen till en hel vetenskap, och läser man fototidningar så undrar man ibland om det verkligen är lönt att lägga så mycket jobb på varje bild. Själv har jag hittat en metod med några favoritbearbetningar som brukar ge både jysta färger och djup i bilden, men om man har 22 bilder som från denna fotoutflykt så tar det ändå hela kvällen.

Nog om det och nu till promenaden :) ! Vi bestämde oss för att börja vid den gamla järnvägsbron i Lyckeby, där det för övrigt ligger en skatt om man tycker det är kul med geocaching, och målet var att gå ända upp till Lyckåborg och sen tillbaka igen över Mölletorp. Egentligen hade vi velat gå ännu högre upp längs med Lyckebyån, men då hade vi fått plussa på nära en mil till och det bestämde vi oss raskt för att skjuta till en annan gång.

Det var en fantastiskt vacker dag, kanske den första riktiga försommardagen. När man går norrut längs med Lyckebyån så passerar man en mängd olika miljöer. Den första är kummeln som ligger där en gammal biolog bodde för rätt länge sedan. Hur länge sen vet jag inte, men med tanke på att det bara återstår en hög stenar av det som en gång var ett hus så var det inte i modern tid. Biologen bodde faktiskt på gamla gravmarker, så man får anta att han inte var mörkerrädd.

Första bilden som drog mitt öga till sig var så klart ut mot de fantastiskt gula rapsfälten. Inte helt lätt att sedan behandla bilden för fälten är så otroligt kraftfullt gula att färgen nästan blir utbränd. Uppe vid den gamla kvarnen bestämde vi oss för tredje gången att försöka hitta lämningar efter en gammal skans som byggdes för att försvara baksidan av Karlskrona. Det enda vi hittade denna gången var en flugfiskare som stod och urinerade, med ett litet besvärat leende försökte han få det att verka som inget hänt.

Längre upp, närmare bestämt vid Mariefors så klättrade jag ner så nära vattnet jag kunde komma för att försöka fånga vattnet i grodperspektiv. Cissi tittade lite oroligt på min ställning hängandes ut över vattnet och förmodligen funderade hon på var i forsen nedström jag skulle dyka upp igen. Hade ändå behövt komma ännu närmare vattenytan för den där effekten med suddigt vatten precis närmast fick jag inte riktigt till...kunde man ju iofs fejkat i Photoshop efteråt men det är ju fusk :) !

Vi passade på att fika och sen vidare uppströms. Lite närmare Lyckåborg så kan man undra hur Securitas säljargument för bevakningsområden ser ut...torde vara ganska aggressivt :) !

Uppe vid Lyckåborg så fångade jag en bild där vattenspegeln är alldeles metallgrön på något sätt vilket kontrasterar fint mot stenarna som ligger nedanför själva vattenfallet. Den metallgröna färgen kommer av reflexerna från träden vid sidan av fallet, men genom att komponera bilden så att bara vatten och stenar syns så blir effekten lite mer artistisk.

Den bilden och alla andra kan man hitta bland fotoalbumen.

Tillbakavägen tog vi över Mölletorp och längst ner på den vägen, nästan ända nere vid korsningen mot gamla kvarnen, ligger ännu en gammal försvarsskans. Här är det lättare att hitta spår efter den även om det mesta fallit samman. Tydligaste tecknet att man har något gammalt militärt nära är de gamla stridsvagnshindren i betong (draktänderna) vid sidan om vägen. Här hade man dessutom förberett för att sätta upp hinder i förborrade hål i själva vägen. De gamla järnstolparna ligger faktiskt kvar precis intill vägen, men hålen är så klart sedan länge övertäckta.

Nästan tillbaka så stannade vi och lunchade på lite av gårdagens pastasallad. Jag hade sett att man nyligen sått på åkern intill så jag bestämde mig för att ta mig ut på åkern och ta det där grodperspektivet på fast mark istället. Tyvärr hade bonden inhägnat åkern och toppat stängslet med elförande tråd. Med en golfrunda i allt för färskt minne som slutade i en fantastisk stöt när jag klängde över ett elstängsel i min jakt på en boll med aningen för mycket draw, så tog jag det ytterst försiktigt och klängde mig emellan stängsel och den elförande tråden. Bara för att ögonblicket efter finna att stängslet ett tiotal meter bort helt saknades under eltråden...jag hade nästan kunnat gå raklång ut på åkern.

Men en jordig mage och ett par bilder blev det, och det får avsluta denna sköna utflykt.