Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Uttorp i Kvällsskrud

Verkar som Uttorp blivit lite av en favorit, för idag kände jag ett fantastiskt sug att åka ut igen och se om kvällssolen möjligen hade mer att erbjuda som komplement till fredagens besök.

Cissi och barnen hade bestämt sig för att åka skridskor i ishallen, och då Cissi valde att ställa frågan som –”Du vill inte följa med va?” så hade jag inga problem att säga nej till det. Frågan hade på något sätt en inbyggd acceptans till ett negativt svar, kanske för att jag länge proklamerat att äventyrsbad och ishallar inte riktigt är min hammock. Som straff fick jag dock ett besök på ett inte helt tomt Maxi. Mötte en kollega från jobbet där, precis vid frukt och grönsaksavdelningen, där det kryllar med folk även en vanlig dag. Vi öppnade munnen precis samtidigt och sa precis samma fras –”Fel dag att handla!!”

Väl hemma med kassarna så blev det bråttom. Jag hade slappat lite för mycket i soffan före Maxibesöket så klockan hade hunnit passera två, och jag hade ju tänkt spankulera runt på Uttorp i lugn och ro och leta kompositioner innan solen skulle lägga sig till rätta mot horisonten, vilket händer nån gång mellan 15 och 16 så här års. Plus att jag bestämt ville ha med en termos kaffe.

Första kompositionen blev en klippa som lystrade fantastiskt av solens reflektioner i den blöta ytan. Ser nästan ut som det är guld insprängt i klippan.

Den andra kompositionen blev lite mer traditionell med stenar i förgrund och med hav och solnedgång i bakgrund. Även här fick jag med en del lyster i stenarna.

En mindre stensamling fick bli tredje kompositionen. Denna tycker jag funkar bäst som svartvit.

Fjärde kompositionen blev till då samma träd retade mig redan i fredags. Jag tycker det ser spännande ut med trädet som sticker ut i lutning från en ganska kompakt buske av något slag. I fredags så lyckades jag inte hitta någon vinkel som tilltalade mig, men nu ikväll så la jag mig helt enkelt på marken och trollade bort havet som störde mig i fredags. Handhållet är inte att tänka på i detta svaga ljus så jag fick bygga om mitt stativ så det höll kameran strax ovanför marken.

Nu återstod bara kaffet, så jag knallade upp till bilen och hämtade min termos. I fredags hade jag också termosen med, men då hade jag den i ett nätfack i rycksäcken vilket kylde ner termosskrället i vinden så kaffet blev blaskljummet. Ute på Uttorp finns en gammal strålkastarställning, och jag hade för mig att jag hört något om att fågelskådare brukar använda den. Så jag tänkte att där finns säkert lite skydd mot vinden där jag kan fika lite och kanske till och med fånga någon liten stjärna allt eftersom det sista av solljuset bleknar bort. När jag väl hittat dit, vilket inte var helt enkelt då jag tyckte att följa vägar var för fegisar, så tvingas jag inse att där nog inte varit några fågelskådare de senaste decennierna.

Så det var bara att knalla tillbaka, vilket var lättare sagt än gjort i den allt mörkare kvällen. Hann tänka ett par gånger att detta nog inte var min bästa idé på ett bra tag, men tillslut hittade jag rätt och letade mig ner till en parkbänk som någon varit vänlig nog att placera nästan ända nere vid havsbrynet.

Jag drack mitt kaffe och såg till min glädje att stjärnhimlen trädde fram allt tydligare för var minut som skymningsljuset tilläts bli svagare. Men så plötsligt började det mulna på och jag tvingades inse att det inte skulle bli någon stjärnfotografering denna kväll heller.