Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Törnekalven och den förmodade skenradarn på Hasslö

Det kan tyckas nästan lite forcerat att kasta sig ut efter gamla militära anläggningar varenda vecka, och denna utflykt var den tredje på tre veckor. Men det är faktiskt väldigt rofyllt att knalla runt bland värn, stenar, betongkonstruktioner och gamla baracker och försöka hitta lite intressanta vinklar att föreviga på bild. Det är ett stort stycke historia man vandrar mitt i, ett dödligt allvar som rådde i en tid under större delen av 1900-talet när Sverige på allvar spekulerade i möjligheten att vi skulle bli invaderad av främmande makt.

Även fotouppdraget renderade i dödligt allvar, ty Törnekalven var fantastiskt otillgängligt från det håll jag tog mig.

Bakgrunden till besöket var en notering i dokumentet Befästningspark Karlskrona om att det skulle finnas en skenradar på Törnekalven, och jag hade lovat projektgruppen runt Fort Sweden att kolla upp det och ta några bilder om det fanns något kvar på platsen. I måndags eftermiddag klarnade vädret upp och jag bestämde mig för att köra ut efter jobbet, ta några bilder och sen hem igen…max 1 timme resonerade jag lite naivt. Jag hade kollat upp på Google Maps och det såg riktigt bra ut att parkera nere vid badplatsen i Sandviken på Hasslö och sen knalla över de till synes ganska kala stenhällarna ut till Törnekalven.

När jag började gå och efter en stund kontrollerade med Google Maps och GPS hur jag låg till så hade markören rört sig beklämmande kort sträcka, och de kala stenhällarna var inte kala stenhällar utan ganska tätt växande enar varvat med jobbiga stenblock i högt växande gräs. Strandkanten var så långt från strandkant man kunde komma, det var blandat sylvassa nyponrankor, slånbärsbuskar, vass, nässlor och sumpmark. När jag kommit halvvägs började jag tvivla på att jag nånsin skulle komma fram, och kom jag fram skulle då solen hinna gå ner innan jag var tillbaka igen :-) !

Men det var värt besväret, skenradarn som istället visade sig vara en strålkastarplats byggd 1944 för 150cm strålkastare låg jättefint tillsammans med några gamla sjöbodar.

Skulle gissa att man saknat el här ute, för strålkastarplatsen hade tre ganska stora portar till utrymmen under själva plattan, och det stack ut något på ena sidan som skulle kunna vara ett gammalt avgasrör till någon generator.

Sannolikt var själva strålkastaren förrådsatt i ett av utrymmena på bilden.

Som många andra strålkastarplatser hade även denna en rejäl ramp varöver strålkastaren skulle föras till sin position uppe på plattan för att därifrån belysa mål avsedda att beskjutas från fortet Västra Hästholmen.

Kvar upp vid ena änden av plattan står fortfarande en gammal vackert roströd vinsch fast monterad i betongen.

Efter en timme under historiens vingslag så kändes plötsligt solen hotande nära horisonten givet den strapats som nu återstod för att ta mig tillbaka till civilisationen borta vid badplatsen. Jag övervägde om jag skulle gå norrut istället och hoppas på att hitta någon stig som bara måste finnas ner till sjöbodarna, men Hasslö är en ganska stor ö och den omväg jag då stod inför såg ruskigt lång ut till och med på den lilla displayen på mobilen.

Jag undvek att gå för mycket uppe i enbuskeland och höll mig mer ute i vassen på väg tillbaka, och eftersom vattenståndet inte var speciellt högt så gick det att klafsa sig fram. Jag tackade dock mitt undermedvetna sunda förnuft att jag inte hade fallit för frestelsen, inför ”1-timmes uppdraget över torra stenhällar”, att åka ut med endast t-shirt, jeans och jympaskor :-) !