Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Sommaren och hösten 2014

Det var en fantastisk sommar detta år, mängder av sol bad och värme, men ack så lite plåtande. Egentligen är det inte så konstigt, för jag har svårt att gå upp tidigt om morgnarna och tycker det är skönt att sitta hemma och mysa på kvällarna. Sommarhalvåret funkar helt enkelt inte optimalt för mina fotogener. Bara tanken på att kliva upp 2 på natten för att få lite jyst morgonsol eller vara ute i busken till 10-snåret på kvällen för att få en jyst solnedgång går diametralt mot min uppfattning om hur dygnet bör avnjutas. Så därför var det ju tur att vi bodde på ett hotell med utsikt över Vättern.

Kvällssolen är tagen handhållen med stöd mot fönsterkarmen från hotellrummet.

Dagen efter var vi i Linköping där jag föddes och växte upp, lite orutinerat hade jag inte kameran med när vi besökte domkyrkan. Men dagen efter var vi i gamla Linköping.

Här möter gammalt nytt.

De fotoutflykter jag sen trots all genomförde blev mitt på dagen i strålande solsken utan en enda lång skugga att fånga kontraster ifrån, men de gav mig en skön upplevelse av svensk natur när den är som bäst. Och med lite vilja finns fina bilder att hämta till och med när solen står som högst. Här nedan en vy ut mot fyren på Utlängan.

Eller som här en runda runt stenbrottet på Torkö medan resten av familjen låg och latade sig i vattnet.

Sen kom sensommaren och tidig höst, och jag åkte en sväng till Öland och området kring Byxelkrok. Underbart område och även om jag inte klev upp någon tidig morgon så blev det lite kvällssol och massor med härlig omgivning och natur.

Raukarna på Öland är inte lika spektakulära som de på Gotland, men väl värda ett besök. Man hittar dom vid Byrum, och de heter således inte helt otippat Byrums raukar.

Solen fångad av en rauk.

Lite skönt mjukt kvällsljus.

Dag två på Öland bar upp till Trollskogens naturreservat. På stenstranden ligger vraket efter skonaren Swiks som strandade här under en storm den 21 december 1926. Besättningen hade försökt runda Ölands norra udde för att få lä i Kalmar sund, men man misslyckades och gick på en sandbank som låg strax under vattenytan. Senare kastades fartyget längre upp på stranden där det nu återfinns.

Trollskogen ger skäl för namnet, här växer tallarna ibland väldigt knepigt. Svåraste med bilderna här är inte att hitta roliga former utan att kunna hitta ett utsnitt som faktiskt fungerar på bild.

Nästan så långt norr ut man kan komma finns ännu mera klapperstenstränder.

Ska se om inte denna så småningom kan fixas till så den kan hänga på en vägg.

Tidigare i våras så var jag på en fotokurs i det intima landskapet. Bilden nedan får ses om ett försök åt det hållet.

Men jag kan inte hjälpa det, jag tycker helt enkelt det är roligare och lite pampigare att ta de stora landskapen, särskilt när man har dom runt knuten som här på Öland.

Här en vy in mot hotellet jag bodde på i Byxelkrok. Det lilla samhället var rätt avsomnat så här efter sommarens sista gäster lämnat. Det var egentligen bara gråsparvarna som visade prov på frenetisk energi när dom försökte knycka mina pommes nästan ur handen på mig på ortens lokala hamburgerhak.

Sista kvällen på Öland strosade jag runt på Neptuni åkrar. Själva åkrarna var rätt ointressanta så här års då de egentligen är enormt vidsträckta fält med klapperstenar. På vår och somrar lär blomsterprakten vara fantastisk. Nej, det jag var ute efter ligger snarare ute i vattnet och är vidsträckta områden med platta stenar som ligger precis i höjd med vattenytan.

Bilden ovan är tagen ganska långt in i mörkrets inbrott och det mesta är blått i det man kallar blå timmen. Denna timme inträffar när det ljus som fortfarande återstår är reflekterat i jordens blå atmosfär och även att man vid denna timme ser högre upp i atmosfären. En viss efterglöd bryter av det blå precis där solen gått ner. Bilden inger ett lite falskt lugn, för havet var trots allt ganska oroligt när jag var där, men exponeringar på halvminuten gör havets vågor till en blågrå massa.

När jag checkade ut från hotellet dag tre fick jag tips om ett kalkstensras vid Fornbo strax norr om Horns udde. Blocken är enorma och enda sättet att indikera det var att sätta kameran på självutlösare och rusa fram och sätta sig i bild.

Hela vägen längs kusten på Ölands västra sida är fantastisk vacker med en och annan liten hamn från svunna tider här och där varvat med både nya och gamla kalkstensbrott.

Ett av de nyare brotten har även en mindre utställning nere i själva brottet.

Tittar man i brottets nedre vänstra del skymtar man sågklingan från bilden ovan.

En samling kalkstenar som sträcker sig ut mot havet.

Sista stoppet före hemfärd blev precis på krönet ner i en fantastiskt vacker dal. Tyvärr låg dalen i motljus från vänster så den var otroligt svårbearbetad i Lightroom/Photoshop innan jag lyckades få bort soldiset samt erhålla en någorlunda bra färgåtergivning.

Resten av september och nästan hela oktober var fantastiskt improduktiv ut fotohänseende, det var först på oktobers sista dags sista timmar i ljus jag kom iväg på nästa fotoutflykt. Denna runda gick till området vid Alnaryd. Jag fick idén när jag och Cissi åkte upp till Hooks Herrgård helgen före och vi åkte över en fors, tänkte att dit ska jag köra en dag och knalla runt. Här går Nättrabyån in under väg 122 och sträcker sig därefter åter norrut.

Det var stilla och skönt och fortfarande hängde en del höstlöv kvar i träden.

För att göra bilderna lite roligare så utnyttjade jag det spegelblanka vattnet och vände ett par av bilderna upp och ned.

Det ger lite underliga tillskott till bilderna som man inte direkt förstår vad det är.

På återseende…