Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Simone på Hasslö

Det rörde på sig i luften i måndags när Simone drog förbi. SMHI utfärdade kategori-3-varning i Skåne och en inte helt oäven kategori-2-varning i Blekinge. Detta renderade i en körning rakt in i stormens hjärta för att bistå Matilda, Matildas mamma och en främling vid namn Hanna. Samtliga tre, plus alla övriga tågpassagerare, hade blivit avslängda i Hässleholm pga ett träd som blåst ner över rälsen och då det rådde Force Major så behövde således inte SJ fundera så mycket på vad passagerarna gjorde därefter.

Jag hade närt en liten liten idé att köra ut mot havet denna eftermiddag och fånga lite häftiga vattenkaskader på bild, men istället blev det alltså Skåne. I bisats kan jag väl då nämna att bilkörningen var som ”a walk in a park”, det ryckte lite i ratten ibland på väg ner, och det fastande en gren från en tall under bilen borta vid Norje som jag i ljuset från mobiltelefonen fick rycka bort, men under hemfärden som gick i medvind var det snudd på sommarvägar.

I tisdags däremot så körde jag ut till Hasslö för att ta lite eftersjö, och faktum var att det friskade i rätt rejält där ute på sydspetsen även dygnet efter Simone. Första bilden jag såg framför mig när jag kom ut var den ni nu ser ovan. Solen var nästan nere och dold bakom tunna molnslöjor och de våta klipporna tog upp ljuset fint. Ställde mig så nära vattnet jag vågade med hänsyn till dom sporadiska vattenkaskaderna som hotade att fläcka ner objektivets frontlins. Det blåste som sagt fortfarande rätt rejält där ute, så kameran vibrerade en aning rätt jag tryckte ner stativet ordentligt. Man ser det inte i normal upplösning men zoomar man in bryggan till vänster i den högupplösta originalbilden så ser man att det är lite skakningsoskärpa.

Ska man plåta vatten så finns det tre varianter, antingen fryser man bilden med en riktigt kort slutartid vilket kan ge fina effekter vid framför allt riktigt höga vattenuppkast. Eller så tar man extremt långa slutartider, 20s, 30s eller ännu längre så vattenytan blir helt slät och mjölkig. Vattenrörelserna idag tyckte jag funkade bäst med en slutartid på under sekunden, och i detta fall blev den 1/6 sekund, för då ser man fortfarande att vattnet är oroligt och taggigt, men vattnets i detta fall svepande rörelse blir ändå tydlig.

I efterbehandlingen så försökte jag återge den känsla jag hade där ute vilket i praktiken innebar att jag fick mörka ner himlen något samt öka färgmättnaden i de röda färgerna som hade en tendens att vara för bleka i kamerans uppfattning av verkligheten. Använde ett nivåjusteringslager för att öka briljansen något i klipporna och tonade ner det reflekterade ljuset en aning från bryggan så inte ögat dras dit för snabbt. Plockade bort lite cyan från vattnet då havet var just så här grått som bilden visar, och sen en detaljskärpning på det. Sänkte ljuset en liten aning i skuggorna också, för det var faktiskt ganska skumt där ute. Så har jag förvanskat bilden iom det? Nej, tycker inte jag, för kameran hade förvanskat verkligheten genom sitt begränsade dynamiska omfång i förhållande till vårt öga, så jag korrigerade helt enkelt tillbaka bilden till den känsla som verkligheten gav mig där ute.