Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Sandhamn i gryning

Hela sommaren har jag föresatt mig att kliva upp i ottan och fånga en soluppgång på sensorn. Lika säker som jag varit kvällen innan på att kliva upp tidigt lika totalt övertygad om motsatsen har jag varit när morgonen väl närmat sig.

Fördelen med vintertid är ju då att solen går upp senare och senar på morgonen allt vad det lider mot midvintersolstånd. I torsdags lovade SMHI klart morgonväder och en titt på solkalendern skvallrade om en soluppgång runt sjusnåret vilket dessutom innebar att jag skulle hinna i tid till jobbet. Klockan ringde fem på morgonen, en kvarts förhandling med mig själv (som mitt trötta jag således förlorade), en macka, en kaffe på Statoil och 20 minuters bilfärd senare traskar jag ut till den lilla fyren längst ut i Sandhamn. Utsikten är bedårande redan innan solen börjar värma upp himlen, och det är knappt någon vind alls tack och lov, för det är precis så 4 lager kläder håller den råa morgonkylan stången.

Jag hade rekat området tidigare och tyckte att den norra piren borde kunna ligga som en fin förgrund mot en soluppgång. Däremot hade jag ingen aning om att en strålkastare på fyren skulle lysa upp den norra piren, men det gjorde bara effekten snyggare tycker jag.

Så varför en soluppgång och inte en betydligt bekvämare solnedgång? Tja, i fallet med Sandhamn så hade det varit omöjligt med kvällssol då Sandhamn vetter mot just öster där solen har egenheten att gå upp och inte ner. Det finns gott om andra anledningar också såsom dagg på blad och växter vilket ger en mustigare färg, ett mjukt morgondis kan också vara önskvärt, en lugnare tillvaro med mindre folk i rörelse kan vara nog så viktigt på vissa platser.

I likhet med förra fotoutflykten så hade jag bara ett motiv att fånga från en plats även denna gång. Det är rätt kul, och med lite olika inställningar och med en timmes varierande ljus så kan resultatet variera ganska kraftigt. Bilden längst upp är favoritbilden från denna session, men de nedan är bilder jag tycker är värda åtminstone ett ”honorable mention”.

Denna bild är tagen med 158 sekunders slutartid, och därmed blir vattnet helt plant och molnen utdragna. Det som sänkte denna är de molnklumpar som liksom legat kvar, hade alla moln varit utdragna hade den blivit bättre.

Bilden ovan är tagen när solen nästan brutit horisonten och därför har himlen fått en mindre blå ton och molnen blivit grå, däremot finns fortfarande en glöd kvar närmare horisonten. Tycker dock att den inte ger samma känsla som huvudbilden längst upp.