Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Batteri Killeberget och Batteri Torumskär

Augusti blev ett lågvattenmärke avseende fotograferande, däremot blev det ett högvattenmärke i alla andra avseenden, för nu bor vi äntligen i huset och lägenheter är röjda och städade.

För två veckor sedan var det dock dags att leta fram kameran och styra kosan ut mot Ytterön. Det pågår ett projekt att göra gamla försvarsanläggningar lite mer mentalt tillgängliga och för det hjälper jag och några andra glada fotografer till att plåta värn, bunkrar, pjäsplatser, fort och gud vet allt militären genom senaste århundradena grävt ner i vår skärgård. Ytterön består egentligen av två sammanväxta öar där själva Ytterön ligger norr och Östra Hästholmen söderöver. När jag var militär i början av nittiotalet så var vi ganska ofta ute på Ytterön och vid ett tillfälle stod vattnet så högt att det åter blev två öar, vattnet nådde ända upp till tröskeln på bilen där vägen var som lägst.

För att ta sig ut till Ytterön så kör man först ut mot Torhamn, men svänger av mot Yttre Park. Där får man ta en linfärja som går varje kvart utom vid två tillfällen när färjepersonalen har 45 minuters paus. Färjan kostar om man vill ta med bilen, vilket undertecknad vill :-), men det känns nästan som en symbolisk summa; 25kr tur-och-retur.

Det är en väldigt mysig miljö ute på Ytterön, och när man börjar närma sig Östra Hästholmen så ligger husen liksom och trängs på en höjd. Dit upp ska man dock inte om man vill titta på de gamla militära anläggningarna, för dom ligger på Killeberget.

Samtliga bilder från besöket hittar ni under fotoalbumet Försvarsanläggningar.

Batteri Killeberget (KT)

Killeberget är fullkomligt nerlusad med spår efter militär verksamhet. Nere vid hamnen ligger flera baracker och gamla skyddsrum.

Skyddsrummen är i betong och ytterhöljet är tidstypiskt klätt i stenblock med breda betongfogar.

På väg upp mot själva batteriområdet låg tidigare flera baracker, men dessa är alla rivna idag. Däremot ligger fortfarande ett flertal gamla skyddsrum kvar och på ett av dom sitter en skylt som förbjuder fotografering. Trodde först att den var kvarglömd, men anläggningen var fortfarande i drift och man kunde höra surret från klimat/avfuktningsutrustningen. Så där fick jag hålla kameran i styr :-) !

När man närmar sig höjden så tornar batteri Killebergets gamla kommandoplats upp sig med en säregen form.

En form som var ett ständigt problem för militären, för den fyrkantiga toppen kunde ses från stort avstånd. Man kan ju så klart reflektera över varför man inte gjorde något åt den saken, men 1955 så var problemet ändå över för då avvecklades batteriet som för övrigt började anläggas 1928.

Inget batteri utan pjäser, och här stod ursprungligen 3 st. 12cm pjäser modell 1894 i öppen brunn, en fjärde pjäs tillfördes batteriet mellan 1930-35 precis intill kommandoplatsen. Den befanns ligga för nära och man flyttade pjäsen till en annan plats vars öppna brunn skiljer sig en del från dom övriga.

Även om batteriet lades ner redan 1955 så stod pjäserna kvar till en bit in på -80 talet. Pjäserna stod som sagt i öppen brunn, men hade ett rätt kantigt splitterskydd runt själva lavettaget. Alla övriga pjäsplatser är igenfyllda med sten och jord utom 3:e pjäs som först byggdes om till värnpjäs med ett torn från stridsvagn 74, och senare i ganska modern tid plomberades med betong.

Överallt i terrängen kan man hitta spår av gamla ståvärn, och de som verkar vara i bäst skick ligger runt kommandoplatsen.

Själva kommandoplatsen har en egen historia, den byggdes strax bakom öns äldsta militära anläggning vilket var ett mät-torn anlagt 1918 till batteri Aspöberg. Litteraturen säger att det är rivet och täckt med jord, men jämför man storlek och form med motsvarande mät-torn på Aspö och Almö så är det sannolikt foten på det gamla mät-tornet som syns framför kommandoplatsen på bilden nedan.

Kommandoplatsen är samgrupperad med en mätstation och en observationsplats.

Observationsplatsen syns tydligt med den roströda pansarhuven med nästan decimetertjockt stål, medan mätstationen är den nedre delen av byggnaden med alla pansarluckorna. De båda delarna var sammanbundna med en trappa som syns om man tittar in genom gallergrinden på baksidan av byggnaden. Omfattningen av mätstationen är lite svår att uttyda ur litteraturen, men förmodligen rör det sig om ett skjutbordsrum och möjligen plats för någon form av inbasmätare.

Batteri Torumskär (TS)

Detta är ett lätt spärrbatteri med 2st. 57mm kanoner modell 1889. Från början var kanonerna grupperade i öppen brunn, men senare byggdes riktiga pjäsvärn med skjutsektor på ca 120 grader. Batteriet ligger endast 150 meter från batteri Killeberget, så man förstår lätt att de hade lite olika uppgifter. Tittar man dessutom på gruppering och huvudsaklig skjutriktning så ser man att Torumskär just avser operera över skäret Torumskär och Gåsefjärden, medan det tyngre batteri Killeberget sannolikt skulle stoppa fartyg längre ut.

En öppen brunn kan fortfarande skönjas mellan de båda pjäsbunkrarna. Mitt i den öppna brunnen placerade ganska sent en mast vilken bland annat ingick i ubåtskyddet långt in på nittiotalet. På toppen av masten satt ett kamerasystem bestående av en dagkamera och en nattkamera med ljusförstärkare som dessutom var känslig för IR-ljus, och allra överst satt en IR-strålkastare. Allt detta kunde styras lokalt från minstationen eller fjärr från Kungsholmen. Numera finns bara betongfundamentet kvar.

Det första man möter är dock 1:a Pjäsens ganska pampiga pjäsbunker, den är numera betongplomberad vid embrasyren, men är i övrigt väldigt välbevarad.

Lite längre in i batteriområdet hittar man 2:a Pjäs som senare byggdes om till en minstation för att ersätta den gamla minstation som låg ute på Torumskär. Den gamla minstationen kan man för övrigt se om man ställer sig på toppen på 1:a Pjäs och tittar rakt ut mot Torumskär med en kikare.

Den säregna betongkepsen på minstationen tillkom då 2:a Pjäs bunker befanns ha svåra problem med fukt. På taket ser man periskoptornet med den lilla skyddshuven.

Strax intill minstationen hittar man batteriets kommandoplats. Lite underligt kan tyckas vara hur man försökt bryta kommandoplatsen kantiga former med ingjutna stenblock på taket, medan front och sidor fått behålla sina släta betongytor.

Batteriet anlades i slutet av 1930 talet, och utgick ur krigsorganisationen 1955. Medan minstationen och ubåtskyddsverksamheten var i drift ända in mot slutet av 1990 talet.