Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.
Ålabäck

Cissis syrra är långdistanslöpare på fritiden och bangar inte för 2 mil på småvägarna runt Karlskrona. Som långdistanslöpare misstänker jag att hjärnan i sin iver att hitta intressantare saker att beskåda än sina egna fötter känner en enorm tillfredställelse när plötsligt ett ståtligt gammalt pjäsvärn från 40-talet tornar upp sig vid vägen. Detta renderade i en post till mig på Facebook, och även om jag troligen borde ta det som en varning att folk ser en betongklump i naturen och genast tänker på mig så blev jag glad då denna bunker är ännu en del i Landfronten.

Ålabäck ligger ganska nära Rödeby och jag hade ett par timmar över i lördags så jag körde dit. Till skillnad från förra utflykten mot Landfronten så hade jag denna gång inga gamla skanskartor till hjälp för att hitta resten av värnen, men just här hade andra besökare haft vänligheten att lägga ut bilder på Google Earth så jag visste ändå ganska exakt var objekten skulle ligga. Dessutom har den karga årstiden den positiva effekten att värnen syns väl från håll.

Kg-värn

Första värnet var ett plomberat Kg-värn en bit in i skogen. Naturen har försökt så gått det går att riva bunkern, men den stretar emot. Embrasyrerna (alltså skottgluggarna) är tydligt plomberade med betong men själva ingången hade träluckan kvar. Luckan gick inte att rubba i snö och kyla.

Pjäsvärn

Det var sannolikt denna bunker som drog uppmärksamheten till sig när löparna sprang förbi, en pjäsbunker som troligen var avsedd för 57mm pjäs.

Pjäsvärn

Pansarluckorna var kvar vilket är ett gott tecken på att man kanske kan ta sig in i värnet. Dessa vetter naturligtvis mot det område som pjäsen avsåg försvara, vilket i detta fall är fältet och vägen framför som bilden nedan visar.

Pjäsvärn skjutriktning

Jag plåtade lite detaljer på utsidan och tog sen itu med uppgiften att undersöka värnets innandöme. På baksidan låg en trädörr under ett tunt lager snö, denna gick lätt att svänga upp.

Pjäsvärn

Jag var dessvärre inte ensam om att vara intresserad av pjäsen. Det kryllade av rejält feta spindlar på undersidan av dörren jämte massa spindelkokonger, dom rackarna satt ovanför dörren också och det var med viss tvekan jag hoppade in.

Pjäsvärn

Innandömet var, bortsett från gästerna, väldigt rent och prydligt. Värnets numrering syns tydligt på väggen vid dörren.

Pjäsvärn

Även den kraftiga infästningen tyder på att värnet var avsett för någon form av pjäs, kanske 57mm kanon eller 20mm pansarpjäs lite beroende på vad som fanns att avvara vid tiden för rustning.

Pjäsvärn

Spindlarna hade viss konkurrens av två fladdermöss som sov, den högra hängde lite konstigt med vingen så den var nog död.

Jag stängde igen och fällde ner träluckan och hoppades att inga spindlar hade släppt från taket och landat i min kapuschong.

Ksp-värn

Lite längre bort åt öster ligger nästa värn av intresse, ett Ksp-värn (tror jag) med tre embrasyrer.

Ksp-värn

Det är ungefär 90 grader mellan skjutriktningarna och den västra gluggen ligger precis lagom för att kunna flankera pjäsvärnet med eld, medan dom två övriga täcker fält och väg. Även denna bunker verkar sakna plombering, men träluckan var fastfrusen så jag kunde inte ta mig ner till dörren för att undersöka saken. Och med tanke på vad som hängde under träluckan vid pjäsen så aktade jag mig för att sticka in fingrarna för långt när jag försökte lyfta den.

Dags att fara hem till värmen efter ett väl utfört uppdrag, men innan jag satte mig i bilen kontrollerade jag jackan noga efter fripassagerare…