Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

Jag gjorde en liten vinterutflykt till Huseby Bruk häromdagen. Hade pusslat ihop i stort sett varenda komptimme, flextimme och kvarvarande semesterdagar för att få en ordentlig sammanhållande ledighet över julhelgerna, och lyckades därmed skramla ihop 2 ½ vecka. Visserligen älskar jag fullständigt oplanerad tid utan ett enda ”måste”, men när man väl har den där tiden så är det lite synd att bara låta den rinna ut i sanden, så en fotoutflykt låg därmed nära till hands.

Hade sneglat lite åt sjön Åsnen nån mil sydväst om Växjö, och satte kosan mot norra delen där Huseby bruk ligger. På vägen upp stannade jag och tittade till en vy över sjön mot en ö med massa björkar vars vita stammar formligen lös i eftermiddagsljuset.

Bruket var naturligtvis stängt, men syftet med besöket var inget mer än att gå runt i utemiljöerna, insupa lite kultur och känna historiens vingslag. Byggnaden ovan är kvarnen.

Eftersom bruket drevs av vattenkraft så finns en damm som blev lite trevlig i motljus.

Bruket från nerströms. Jag har för mig att stenbyggnaden till höger är det gamla gjuteriet.

Ytterligare några meter nerströms finns den här lilla pittoreska bron som tyvärr försvinner lite mot den färglösa bakgrunden en vinterdag som denna, men som nog kommer bättre till sin rätt när omkringliggande träd och buskar grönskar på sommarhalvåret.

Några av husen längs Bruksgatan, gissar att det säljs en ”del” souvenirer när bruket är öppet för allmänheten.

I planen för utflykten så låg också ett besök på Åsnens västra strand där jag fått för mig att det skulle finnas en höjd med utsikt över sjön. Körde som en tok för att hinna före solens nedgång, svängde ner mot hamnen i Hulevik och tvingade in bilen på en liten smal väg som tillslut visade sig vara en cykel- och vandringsled. Efter några hundra meter var vägen helt enkelt avstängd med en bom lagom för cykel och gående att passera så jag kastade mig ut i kylan väl medveten om att solen nog bara erbjöd ett par minuter. Bidde ingen höjd, utan bara ett nödfoto ut över sjön för sen försvann solen.

Sista äventyret skulle bli att köra hem på riktigt små vägar som såg ut att slingra sig nästan genom vattnet.

Hade jag studerat kartan lite noggrannare när jag körde ner i Hulevik hade jag nog lagt märke till att cykel- och vandringsleden fortsatte ner genom Ulvö och…just ut över vattnen. Således tvingades jag än en gång inse att bilen inte hörde hemma där jag ville köra den. Något som en smått förvånad mamma och hennes barn troligen också tyckte när jag smög förbi i krypfart på det som visade vara en gammal nedlagd banvall och numera del av en 25 mil lång cykelled som kallas Banvallsleden.