Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

Jag hade lite tråkigt, Cissi hade åkt för att handla, vädret var grått och regnet hängde i luften. Det enda som upptog mitt intellekt denna stund på dagen var vilken tvätt som kunde torktumlas, hängas i torkskåp eller lufttorkas på galge. Så jag tog fram google maps och började leta efter något att åka och titta på och som kanske dessutom på köpet kunde ge mig en bild eller två med hem. Jag brukar leta längs åar och vattendrag, och där satellitbilden visar på antingen starka skuggor eller sönderbrutna å-fåror, där har jag potentiella resmål. Skuggor brukar nämligen tyda på höjdskillnader och en sönderbruten å-fåra kan med lite tur vara livligt vatten.

Det som lockade mig denna gång var ett avsnitt från Ronnebyån vid ett litet samhälle som heter Fagerfors strax norr om gränsen mellan Kronoberg och Blekinge. Jag bryggde mig en rejäl panna kaffe, plockade ihop kamera, stativ och en regnjacka och begav mig ut på vägarna. Det är ungefär 6 mil bilfärd, och med småvägar inräknat så handlar det om en knapp timme för att ta sig dit.

Jag tog första bilden (den överst) med gråfilter för att förlänga exponeringstiden och därmed bli av med den råa vattenytan och istället få fram de lugna linjer som skummet från forsen skapar. Bilden är tagen från en gammal träbro. Allt handlar om att förmedla en känsla. Den råa bilden där vattnet är krusat återspeglar visserligen bättre exakt hur det såg ut, men bilden jag valde där ytan är snudd på spegelblank återspeglar definitivt hur lugnt och skönt det kändes på platsen.

Tittar man på satellitbilden så kan man tro att det bara är att strosa runt längs med ån, men bara efter ett femtiotal meter så var skogen så tät att jag fick vända. Fick i alla fall ett par bilder på lite mer intima landskap med mig ut i sällskap av ett par myggbett.

Rotvältan såg ut som den var gjord i betong på lite avstånd, och en kul sak är det nästan helt fyrkantiga hålet som kommer sig av en fullt naturlig sten.

Den gamla träbron som jag tog första bilden från. Det var en väg som gick ner mot och över bron, men virket var bitvis murket så det vete gudarna om den verkligen tål en bil.

Lite längre österut finns en damm med ett litet fall.

Kanten till fallet har en del former strax under ytan som genererar lite vackert svall.

Jag krönte besöket med en liten fikapaus ute på udden till vänster om vägen efter bron. Bättre ställen för en stunds meditation får man leta efter.

För att avsluta med lite kuriosa så är den här delen av Ronnebyån numera delvis kortsluten. 1990 byggde man ett kraftverk vid Krokfjorden och leder därmed förbi en stor del av Ronnebyåns vatten i en 9 km kortare sträckning än den genom Fagerfors. Den gamla sträckningen har haft både gamla kraftverk och kvarnar, men dessa är numera rivna. På vägen hem stannade jag till vid ett samhälle nån kilometer nordöst om Fagerfors som heter Strömmarna. Vattnet här rinner norrut, vilket känns lite avigt, men tittar man på kartan så ligger Fagerfors längst ner i ett U på Ronnebyån, och det är precis vid toppen på U-et som man byggde kraftstationen.

För en massa år sedan, känns det som, när jag vad kadett åkte jag med HMS Carlskrona på långresa nere i Karibien med omnejd. Jag tillhörde kustartilleriet och långresorna var främst för flottister, men under en period bjöd man varje år med en handfull av oss grönspräckliga krigare.

Jag tänker inte skriva en blogg här om hela resan, skulle bli allt för lång och dessutom tror jag de lite roligare anekdoterna och historierna har fallit ur minnet vid det här laget. Som att vi hade en fartygspastor som hette Kurt Olsson som varit polis och hjälpte oss träna boxning på helikopterdäck om kvällarna eller fartygsläkaren som visserligen hade samma grad som fartygschefen men som hade två vänsterfötter och aldrig lyckades göra en helomvändning åt rätt håll.

Det jag har gjort däremot är att digitalisera de bilder jag tog på resan och som legat otittade nästan ända sedan hemkomsten, jag plåtade dia men har aldrig någonsin ägt en dia-projektor. Jag spenderade massor med tid i våras på att skanna bilderna och efterredigera dom för att få till kontraster och plocka bort alla tusentals dammkorn som hamnat på och mellan diaglasen.  Originalbilderna är plåtade med min gamla Canon EOS 620 på Kodachrome-64, och då jag var ung och synnerligen oerfaren fotograf så blev det lite si och så både med den tekniska kvaliteten och med motiven.

Jag tänkte samla lite sådana här udda album under ett eget menyval (Album) här på fotosmeden, eller klicka på länken http://fotosmeden.se/album/ och därefter på bilden över rutten. Sen öppnar alla drygt 200 långresebilderna upp.

Alla bilder är med (förutom dom som var helt svarta), tycker preskriptionstiden passerats med råge plus att det inte är några direkt komprometterande bilder. Men skulle någon ändå ta illa vid sig så kontakta mig, ni hittar mig på facebook (Peter Steneld) så plockar jag bort bild eller pixlar ansikten. Kan också ordna med att bränna ner bilder på CD och skicka om någon som var med på långresan skulle vilja ta del av de större tiff-filerna.