Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

1:e Maj ska jag åka på workshop i ämnet intima landskap nere i Söderåsens nationalpark för landskapsfotografen Patrik Larsson. Tanken med en workshop är som jag ser det att få upp ögonen och tänka på ett visst sätt mer än att lära sig som om man vore på kurs. Det ska bli fantastiskt intressant och får man dessutom med sig någon toppenbild hem så är det ren bonus.

För att det ska bli extra intressant så bestämde jag mig i helgen för att göra lite försök på egen hand. Intima landskap är egentligen inget nytt, har flera gamla bilder som jag tror faller inom den ramen men då av ren slump. Det här var första gången jag hade genren som rent mål med utflykten.

Som jag tolkar begreppet så handlar det om landskapsbilder där färg och form spelar stor roll och där man lyfter fram intressanta detaljer ut ur sin helhet/kontext. Läste att någon definierade det som världen mellan landskap och makro, men jag tror det personliga tolkningsutrymmet är lika stort som vad man lägger i ordet ”intimt”.

Titelbilden överst är nog lite tveksam som intimt landskap vid första anblicken, men det är faktiskt varken konst, photoshop eller abstrakt påhitt utan ett foto på den krusade vattenytan i en gammal stenbrottsgöl med spegelbilden från träden vid kanten på gölen. Sen för att göra den lite intressantare så vände jag fotot upp och ner.

Fotot ovan är nog mer åt det intima hållet, här blir det en intressant kontrast mellan det fantastiskt gröna vattnet och de tillsynes döda grenarna…eller i vart fall sovande grenarna för vi pratar mitten mars fortfarande.

Utan att gå in i makro så kan man närma sig den gröna vattenytan och se vad som finns där och plötsligt blir vattenytan nästan psykedelisk. Fortfarande är det dock naturen som den ser ut fast tagen ur sitt större sammanhang.

Bilden ovan och bilden under är ganska ordinära motiv, men genom att de återigen är spegelbilder fast vända upp och ner så blir de lite mer intressanta. Vad är det för fel på bilderna frågar man sig vid första anblicken. Inget, de är direkt från naturen fast tagna nästan rakt ner från en smal träspång som sträcker sig över vattnet och nästan precis intill träden.

Nu är det ju över en månad till 1:e Maj så förhoppningsvis blir det fler övningstillfällen före dess och nästa tillfälle ska jag ha som mål att fånga intima landskap utan tillstymmelse till vatten inblandat  ! Jag plåtade några motiv på torra land även här, vilket för övrigt är Uttorp på Sturkö, men jag kände mig inte nöjd när jag tittade på bilderna hemma.

Närmast bra blev bilden ovan, men det är ingen bild jag lägger upp på mitt album. Kanske den hade blivit bättre om tallbarren haft andra gröna träd i bakgrunden, nu tycker jag nog himlen tog för mycket överhand. Kanske himlen helt enkelt gav tillbaka en för stor del av trädets kontext så det blev ointressant, intimiteten försvann.

Ådalen

Så verkar det som våren äntligen har kommit. Jag har haft dåligt fotosamvete flera månader nu, inte en enda riktig utflykt varken januari eller februari. Istället har jag jobbat ganska mycket med att förfina Albumet här på fotosmeden och så har jag skapat en adminsida så det går smidigare att ladda upp både bilder och bloggar, något som varit lite av ett hantverk sen jag lämnade WordPress bakom mig.

Jag har aldrig varit i Ådalen innan jag och Cissi tog en tur dit förra helgen. För mig har Ådalen bara varit ett stycke historia som skrevs på trettiotalet och som etsat sig kvar djupt i folksjälen uppåt norra Sverige. Men att det finns ett Ådalen i Jämjö knappt 2 mil från där jag bor i Karlskrona var en överraskning.

Jag malde några bönor och bryggde en termos kaffe, packade kameraväskan och laddade upp ett batteri. När jag och Cissi knallade längs Ådalen förra helgen så var syftet att lägga kilometrar under kängorna, men idag hade jag som mål att hålla mig i närheten av en fors vi snuddade vid. Jag parkerade uppe vid Orionstugan och gick ett par hundra meter ner till första fotostället.

Ådalen

Jag hade rätt stora förhoppningar vid den här forsen, men det var lite svårfotat idag tyckte jag. Fotot här ovan tog jag med stativet stående i strömmen med målet att fånga hur vattnet försvann ner i bortre änden. Vattnet gjorde dock att kameran vibrerade vilket inte lät mig laborera med slutartider som jag ville och med annan optik hade jag skurit tightare.

Ådalen

Endast några tiotal meter längre fram tar forsen fart förbi ett gammalt kvarnhus. Intill kvarnhuset stod ägaren och jobbade med att elda ris och bygga ett stängsel. Han vinkade glatt, eller möjligen lite roat till åsynen av ännu en överambitiös fotograf som hoppar runt bland stenar och tuvor. Det är redan gruvligt vackert här och då har ändå inte den riktiga våren med blommor och gröna knoppar tagit fart.

Ådalen

Kvarnhuset i närstudie med den gamla axeln som förr burit ett skovelhjul i forsfåran.

Ådalen

Ytterligare lite längre ner så står den här gamla slitna träbiten och bryter forsen på ett skönt sätt.

Ådalen

Vet inte riktigt varför jag tog den här bilden, säger inget speciellt men ändå är den lite spännande på något sätt. Det är en liten bäck, ett tillflöde till huvudfåran, som flyter under en spång. Kanske var det den härliga färgen som solen fick fram i det rostbruna vattnet i kontrast till den rätt tråkiga färgen på träspången. Plus att man inte direkt ser vad det är.

Ådalen

Inspirerad av ljuset och färgen i den lilla bäcken så hittade jag betydligt mer av den varan här. Jag laborerade lite med slutartiden så jag skulle få en viss briljans i vattnet och ändå få fart i vattnet, speciellt ville jag ha lite fart i det vita forsande vattnet nere till vänster. Jag tycker denna bild tillsammans med träbiten i forsen blev dagens höjdpunkt. Tyvärr såg jag inte den tunna grenen i övre vänstra hörnet förrän jag satte mig med efterredigeringen, den stör en del och är tyvärr lite för krånglig att klona bort utan att lämna spår så den får jag bjuda på. Hade jag sett den vid fototillfället hade jag försökt böja undan den.

Nu började det bli dags för en fikapaus och jag kunde inte låta bli att klättra upp för en smal men ganska hög ås mitt inne i dalen.

Ådalen

Vyn är fin från toppen av åsen, men ur fotoperspektiv så ger ljuset riktigt svåra kontraster. Varenda liten gren, helt oskyddad i sin avsaknad av blad, har en mörk skuggsida och en bländvit solsida. Bilden ser nästan överskärpt ut med alla sina mikrokontraster redan innan den får sin slutskärpa i Photoshop.

Ådalen

Inte det sämsta stället att dra i sig en välförtjänt kopp tjära på !