Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

Verkar som Uttorp blivit lite av en favorit, för idag kände jag ett fantastiskt sug att åka ut igen och se om kvällssolen möjligen hade mer att erbjuda som komplement till fredagens besök.

Cissi och barnen hade bestämt sig för att åka skridskor i ishallen, och då Cissi valde att ställa frågan som –”Du vill inte följa med va?” så hade jag inga problem att säga nej till det. Frågan hade på något sätt en inbyggd acceptans till ett negativt svar, kanske för att jag länge proklamerat att äventyrsbad och ishallar inte riktigt är min hammock. Som straff fick jag dock ett besök på ett inte helt tomt Maxi. Mötte en kollega från jobbet där, precis vid frukt och grönsaksavdelningen, där det kryllar med folk även en vanlig dag. Vi öppnade munnen precis samtidigt och sa precis samma fras –”Fel dag att handla!!”

Väl hemma med kassarna så blev det bråttom. Jag hade slappat lite för mycket i soffan före Maxibesöket så klockan hade hunnit passera två, och jag hade ju tänkt spankulera runt på Uttorp i lugn och ro och leta kompositioner innan solen skulle lägga sig till rätta mot horisonten, vilket händer nån gång mellan 15 och 16 så här års. Plus att jag bestämt ville ha med en termos kaffe.

Första kompositionen blev en klippa som lystrade fantastiskt av solens reflektioner i den blöta ytan. Ser nästan ut som det är guld insprängt i klippan.

Den andra kompositionen blev lite mer traditionell med stenar i förgrund och med hav och solnedgång i bakgrund. Även här fick jag med en del lyster i stenarna.

En mindre stensamling fick bli tredje kompositionen. Denna tycker jag funkar bäst som svartvit.

Fjärde kompositionen blev till då samma träd retade mig redan i fredags. Jag tycker det ser spännande ut med trädet som sticker ut i lutning från en ganska kompakt buske av något slag. I fredags så lyckades jag inte hitta någon vinkel som tilltalade mig, men nu ikväll så la jag mig helt enkelt på marken och trollade bort havet som störde mig i fredags. Handhållet är inte att tänka på i detta svaga ljus så jag fick bygga om mitt stativ så det höll kameran strax ovanför marken.

Nu återstod bara kaffet, så jag knallade upp till bilen och hämtade min termos. I fredags hade jag också termosen med, men då hade jag den i ett nätfack i rycksäcken vilket kylde ner termosskrället i vinden så kaffet blev blaskljummet. Ute på Uttorp finns en gammal strålkastarställning, och jag hade för mig att jag hört något om att fågelskådare brukar använda den. Så jag tänkte att där finns säkert lite skydd mot vinden där jag kan fika lite och kanske till och med fånga någon liten stjärna allt eftersom det sista av solljuset bleknar bort. När jag väl hittat dit, vilket inte var helt enkelt då jag tyckte att följa vägar var för fegisar, så tvingas jag inse att där nog inte varit några fågelskådare de senaste decennierna.

Så det var bara att knalla tillbaka, vilket var lättare sagt än gjort i den allt mörkare kvällen. Hann tänka ett par gånger att detta nog inte var min bästa idé på ett bra tag, men tillslut hittade jag rätt och letade mig ner till en parkbänk som någon varit vänlig nog att placera nästan ända nere vid havsbrynet.

Jag drack mitt kaffe och såg till min glädje att stjärnhimlen trädde fram allt tydligare för var minut som skymningsljuset tilläts bli svagare. Men så plötsligt började det mulna på och jag tvingades inse att det inte skulle bli någon stjärnfotografering denna kväll heller.

Så var julen över för i år, denna gång firad i dubbel tappning för undertecknad och Matilda kan räkna hem inte mindre än tre julaftnar. Julafton på själva julafton firade vi på Hästö med min sida släkten, detta år i en lite annorlunda tappning utan traditionell tomte men med julklappsspel och charader på schemat.

Snapsen blev förvånansvärt populär strax före charaderna, till och med dom lite mer ”speciella” sorterna började gå åt.

Jag kommer inte ihåg vilken julklapp just denna charad skulle symbolisera, men inlevelsen hade gjort självaste pastor Ulf Ekman grön av avund.

Den andra julaftonen firade vi på juldagen med Cissis släkt. Nu i lite mer traditionell ordning med tomte och allt, dock kan jag konstatera att Kalle och hans vänner som alltid varit min egen höjdpunkt genom tiderna numera har stark konkurrens av Lego Indiana Jones på PS3.

Allt som allt så var Julen mycket lyckad i år i alla tappningar. Snön däremot lyser ju fullständigt med sin frånvaro, det är snudd på lika varmt som en sämre sommardag. Så idag styrde jag kosan ut mot Uttorp för att reka inför en solnedgång. Jag ser framför mig vatten som virvlar runt några stenar i förgrunden och något spännande som bryter av följt av en pampig, eldig himmel. Jag är ute efter något enkelt utan allt för mycket detaljer. Finns en fotograf, Ian Plant, som lyckas bättre än de flesta på det området.

Det blåste lite väl mycket där ute på södra Sturkö och de platser jag tittat ut med hjälp av Google Maps stod helt enkelt under ganska rejält stora vågor. Men jag fick ändå några hyffsade bilder tycker jag.

Om man vill fota stjärnor och kanske till och med få med lite av den silvriga vintergatan så lär Uttorp vara ett mycket bra ställe. Det ska nämligen vara ganska fritt från ljusföroreningar här ute, dvs. fritt från det ströljus som städer och samhällen sprider upp i atmosfären och gör bakgrunden för ljus för att släppa fram de mindre ljusstarka objekten.

Oavsett vilket så var det fantastiskt skönt att spankulera runt helt planlöst en stund, om än i rejäl blåst, och vare sig det blir nattbesök för stjärnor eller kvällsbesök för solen så lär jag återkomma fler gånger.

Nu är Fotosmeden ett registrerat varumärke. Fick registreringsbeviset idag, och borde kanske firat det med ett något fantasifullare foto. Egentligen har varumärket ingen större betydelse just nu, men skulle jag vilja ta hobbyn ett steg längre och kanske tjäna en extraslant på fotandet i framtiden så vore det ju försmädligt om någon då hunnit före.

Fick iden till att skydda det för ett år sedan ungefär när en snubbe jag känner spontant sa att det där låter ju riktigt bra som ett namn på ett företag. Nåväl, innan det blir dags att göra något ordentligt av det så behöver jag ut och fota mycket mer och oftare än vad som blir av nuförtiden.

Ett steg i den riktningen tog jag häromveckan då jag investerade i en blixt, förvisso en kamerablixt, men den öppnar upp lite större möjligheter att plåta folk och händelser i mörker och inomhus. Canon 5D mk III är bra på många sätt, dessvärre sitter det ingen inbyggd blixt i den för att spara plats plus att många sk. proffsobjektiv ändå skymmer en inbyggd blixt. Som vanligt när det gäller mig så är jag fåfäng vad avser teknik, och dyrare är ju alltid bättre…eller hur!! Så en Canon 600EX-RT blev det, plus en bouncer för att mjuka upp ljuset vid rena upplättningsblixtar.

Just det, fixade till ett kommentarsfällt också här på bloggen. Det går att kommentera både som inloggad och som gäst, pröva gärna :) !