Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

I helgen var det fantastiskt tråkigt väder, åtminstone på söndagen, och Cissi funderade på om vi skulle ta en tur till typ Växjö äventyrsbad eller något. Jag känner instinktivt att jag inte vill till äventyrsbad så hjärnan började omedelbart utvärdera alternativ och i en reklamtidning så såg jag en bild från en hytta någonstans i Småland. Idén att åka till hytta var ganska lätt att sälja in för det hampar sig ju som så att det ligger en stor outlet bokstavlig talat ett stenkast från själva Kosta glasbruk.

Sagt och gjort, vi körde upp till Kosta, parkerade och cashade in till själva hyttan. Jag hade nog trott att det skulle vara rätt rudimentärt med lite gamla maskiner man kunde titta på och själva produktionen mer i bakgrunden. Men det var precis tvärt om, man hamnade rakt in i ett glaslag som för tillfället producerade handblåsta champagneglas. Man kom så nära att man nästan kände att man trängde sig på, samtidigt fick man en god inblick i vilket enormt teamarbete det handlar om med sekundtiming i vissa moment.

Det var hyffsat ljus i hyttan, både en del artificiellt men även naturligt från fönster uppe mot taket. Och med en Canon 5D mk III så funkar det att ta handhållet i ganska svagt ljus tack vara en sensor som tål höga ISO-värden utan att brusa ihop fullständigt. Jag körde samtliga bilder på ISO 4000 vilket gav mig slutartider på knappa hundradelen vilket i sin tur gav mig möjlighet att trycka bildserier och därmed fånga delar i produktionen som annars hände ganska raskt och i rörelse.

Här är ett axplock ur glasproduktionen, och tänk på att alla bilder går att klicka på för större version.

Kosta glasbruk

Man hämtar ett stycke glas ur ugnen (som säkert heter något helt annat än just ugn).

Kosta glasbruk

Stycket formas en aning på ett stålbord varefter glasblåsaren puffar till lätt i röret.

Kosta glasbruk

Sedan sänker man ner stycket i en form och blåser glaset varefter man går till en maskin och placerar det blåsta glaset på en roterande vals halvt instucket i en ugn. Ugnen verkar fixa till själva benet på glaset och när det är färdigt så matar maskinen fram glaset till näste glasblåsare som ansvarar för själva glasfoten.

Kosta glasbruk

Här är det timing som gäller, samtidigt som ”fotmästaren” lyfter upp glaset så har en annan glasblåsare hämtat en klick glas som ska bli själva foten från ugnen. Man sätter klicken på glaset med precision.

Kosta glasbruk

Och därefter klipper ”fotmästaren” av precis så mycket glas som behövs för att göra en fot lagom stor för den aktuella glastypen. Man måste här betänka att glasen ska se exakt likadana ut och ändå är det helt på känn som foten görs. Foten formas helt för hand med metallspatlar.

Kosta glasbruk

Efter att glaset till foten klippts av rensar man bort överflödet men sparar en lagom klick som utgör grund för att hämta upp glas till nästa fot från ugnen.

Dessa två glasblåsare verkade jobba i team med enbart själva foten, medan resten av glaset görs av tre andra glasblåsare som går från station till station.

Kosta glasbruk

När glaset tillslut är färdigblåst med fot och allt så lämnar man av glaset genom att vidröra kanten med en kyld klämma. Temperaturskillnaden gör att glaset delar sig precis på rätt ställe och blir hängande fram till en annan glasarbetare hämtar glaset för finputsning och kantslipning.

Kosta glasbruk

Toppenbilden hittade jag i en bildserie där glasfoten sätts. Tyckte att kvadratiskt blev bra för att fånga essensen i bilden som är glaset, saxen och samarbetet i de tre synliga armarna.