Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

Vad är då det, kilogram-värn!! Nja, snarare en gammal företeelse från andra världskrigets dagar och beskriver ett värn som var tänkt som skydd för soldater beväpnade med kulsprutegevär. Det plötsliga intresset för denna typ av värn kommer av att Fort Sweden håller på att inventera den gamla landfronten som låg som försvar mot anfall i ryggen mot Karlskrona, och jag är en av fotograferna.

Själva landfronten sträcker sig från strax öster om Förkärla och i en båge upp genom Rödeby och ner mot Ramdala. Fronten består av en blandning av pjäsvärn, ksp-värn, kg-värn och rena öppna värn i växelställningar. Fronten har ett antal fasta punkter där värn är samlade för att försvara en viss känslig del av landskapet, tittar man på kartan över var dessa värnsamlingar ligger så verkar de ligga där vägar eller fällt naturligt medger en fiende att försöka tränga ner mot Karlskrona.

Jag hade tidigare varit och plåtat ett pjäsvärn strax norr om Allatorp och denna helg var det dags att titta till området strax norr och nordost om Lyckåborg. Värnen har ju legat i glömska ganska länge och tenderar i många fall att smälta in i naturen, bokstavligt talat. Till min hjälp här hade jag gamla skanskartor som jag jämförde med vägnätet och krökar på Lyckebyån i Google Maps, så jag visste ganska exakt var jag skulle börja leta.

I fredags körde jag upp till strax norr om Lyckåborg på västra sidan om Lyckebyån, och tämligen direkt hittade jag första Kg-värnet.

Kg-värn

Värnet ligger helt öppet mitt på ett fällt och hade nyligen använts som raketramp för gamla överblivna nyårsraketer och smällare.

Kg-värn

Därav fick jag välja mina vinklar eller som i bilden ovan, helt enkelt välja bort högersidan av värnet som såg bedrövlig ut i snön.

Knappt hundra meter öster skulle det ligga ett till, och mycket riktigt, på andra sidan ett elstängsel ganska nära ån så tornade nästa kg-värn upp sig. Jag var högst osäker på huruvida elen var påkopplad eller ej och med en incident på Trummenäs golfklubb för några år sedan i färskt minne där jag i min jakt på en quick-hookad golfboll fick en rejäl kyss i ryggen av ett likadant stängsel så valde jag att gå runt.

Kg-värn

Det mörka till höger om värnet är alltså Lyckebyån. Själva värnen ser ganska säregna ut och består i princip av ett gjutet betongrör med en betonghatt på. Själva vingarna runt som sannolikt skulle skydda skytten från inkommande eld snett från sidan är istället uthuggna i sten. Lite spännande hur det kunde löna sig tidsmässigt att hugga sten, men samtidigt rådde det brist på en hel del byggmateriel under andra världskriget så kanske man kände behov att spara även på betongen.

Kg-värn

På bilden syns stenvingen till vänster som med tidens tand lossnat en aning från den gjutna delen.

Enligt mina kartor så skulle det finnas ytterligare 2-3 värn, men dessa skulle ligga närmare vägen, och mellan mig och vägen låg Lyckebyån, så jag fick köra hela vägen tillbaka till Augerum för att komma över på rätt sida.

Ksp-värn

Det första jag såg var ett gammalt plomberat ksp-värn. Eller i vart fall misstänker jag att det rörde sig om ksp-värn då det hade två embrasyrer, ett tvärs vägen

Ksp-värn

och ett i vägens längdriktning, norr åt. Hade det varit ett pjäsvärn tror jag bara det hade haft en embrasyr, men men, jag skulle inte säga emot någon med annan uppfattning.

Kg-värn

Även här fanns Kg-värn, närmare bestämt två stycken varav det ena låg en bit upp i skogen och det andra precis intill vägen. Det roliga med dessa Kg-värn är att dom påminner lite om att plocka svamp, dvs. det går lite trögt i början men plötsligt ser man trattkantareller överallt. Värnens säregna form blir extra tydlig under en decimeter snö. Med fyra Kg-värn och ett Ksp-värn dokumenterade och klara så var det dags att köra hem.

Två dagar senare, närmare bestämt i söndags, så var det dags igen. Denna gång gick jag och Cissi upp till Furugölen som ligger strax nordost om Lyckåborg. Det lät långt men från Hässlegården så blir det inte mer än en mil tur-o-retur. Denna dag var ögonen extra inställda att hitta Kg-värn, för vi hann inte mer än upp i området där värnen ”borde” ligga så såg jag ett i ögonvrån en bit in i skogen i andra änden av ett kalhygge.

Kg-värn

Dom är lite som sköldpaddor där dom ligger. Här fanns även ett pjäsvärn för 57mm kanon, ett Ksp-värn och ytterligare 2st Kg-värn. Man kan säga att Furugölen är ett utmärkt ställe att studera Landfronten då det är ett komplett skansområde med både pjäsvärn, Ksp-värn, Kg-värn och alternativa eldställningar i gott skick och mycket väl samlat. Man ser till och med hur man lagt upp stenblock som stormhinder runt skansen. Som grädde på moset var dessutom ett av Kg-värnen o-plomberat och i mycket gott skick.

Kg-värn

Välkomna till värn #551 som bevakar fälten runt östra sidan om skansen.

Kg-värn

Dörren var förvisso stängd när vi kom dit, men trots sin bastanta storlek svängde den lätt upp utan att spjärna emot.

Kg-värn

Inuti ligger flera betongpluggar kvar som det var tänkt att man skulle stänga till embrasyrerna med, några sitter också på plats.

Kg-värn

Siktfältet var väl inte det bästa ut genom gluggarna, sannolikt ett övervägande mellan skyddsvärde och stridsvärde.

Kg-värn

Värnet är som sagt i fantastiskt bra skick, bl.a. sitter ett löstagbart skjutbord/skjutstöd kvar på sina metallkrokar.

Besöket började lida mot sitt slut, och lite tunnbrödsrullar och varm choklad senare så började vi knalla hem. Min hjärna var fortfarande inställd på dessa gamla bunkrar, så vart jag än såg så tyckte jag mig skymta något som kunde vara en gammal militär lämning…något som roade Cissi, tyckte mig läsa lite ironi ett tag i hennes glada tillrop på min entusiasm :) !