Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

Nu har det varit stiltje för länge på fotofronten, säkert tre veckor sedan jag plåtade något riktigt utomhus. Men i bakfickan låg en idé jag närt sedan tidigare i höstas när jag funderade på var eventuella höststormar skulle göra sig bra. Jag hade för mig att Karlshamns skärgård var en aning brantare än Karlskronas och på Google Earth tillsammans med några bilder jag lyckades googla fram så verkade Kofsa vara en god kandidat.

Baksidan är såklart 6 mil till ett ställe som kan vara hur kass som helst, men det är lite tjusningen med en fotoutflykt tycker jag, att chansa. Och värre än en bildmässig soptipp kan det aldrig bli, men en utflykt till ett ställe man aldrig annars skulle åka till är ändå alltid en vinst.

Efter en lång sovmorgon så hade vi ätit frukost framåt 11-draget. Väderleksprognosen på SMHI-appen var inte den bästa förrän framåt 14-snåret när det verkade som regnet skulle sluta. Jag hade ingen direkt brådska, men Cissi som skulle med på fotoutflykten dagen till ära tyckte att vi nog gjorde bäst i att handla nyårsmaten bums. Efter besöket på Maxi så hade klockan passerat 14 och jag kände att ljuset passerade förbi hemskt snabbt, så raskt i ner med ett par mackor i magen och hopp i lite varmare kläder.

Kofsa är ett friluftsområde som ligger strax väster om Karlshamn, närmare bestämt på västra sidan om inloppet till Stillerydshamnen. Man parkerar ganska långt ut så platsen är tillgänglig. Jag vet inte riktigt när vi var framme, men förmodligen inte förrän närmare 16, så ljuset var redan ganska svagt. Dessutom började det regna igen, men vi knallade i alla fall ner mot klipporna. Jag började leta efter lite jysta vattenkaskader och riggade upp kameran.

Kofsa

Tyvärr så blev slutartiderna lite för långa, men hyffsat resultat ändå på första platsen. Precis nedanför där jag stod fast till vänster så var klippan härligt rödaktig, så jag tänkte försöka komponera så den blev bakgrund till en våg som krossas mot klipporna. Det krävde dock att jag klättrade ner en klippavsats närmare vattnet. Klippan jag skulle ner till såg alltså väldigt blöt ut, men jag hade inte sett någon våg bryta över den så mot bättre vetande började jag klättra ner. Hade knappt hunnit halvvägs innan en stor våg kastar sig mot klippan och duschar över mina ben och baksidan på kameran!

Så raskt upp igen och bort till nästa plats som verkade intressant.

Kofsa

Här hade det verkligen gjort sig med en kortare slutartid, ljuset jag arbetade i gav mig 8-10 sekunder slutartid vilket mjölkade sönder vattnet alldeles för mycket.

Ute över havet började det regna ordentligt och även på land så kändes det som utflykten led mot sitt slut, men precis när jag nästan gett upp så hörde jag något ”slurpande” en bit bort och begav mig dig.

Kofsa

Där var en klippskreva med nästan helt svarta sidor och det slurpande ljudet kom sig av när vattnet pressades ända in mot botten av skrevan. Tyckte att bilderna därifrån passade bra i 1x1 format, och en annan bild med lite tightare komposition…

Kofsa

…gav snarare en effekt att klipporna såg större ut än de var i verkligheten. Kan inte bestämma mig för vilken jag tycker blev bäst så både åker med.

Vid det här laget börjar det skymma på riktigt, samtidigt så spricker himlen upp över skånekusten som syns i bakgrunden.

Kofsa

Så en god avslutning på utflykten blev ett härligt blänk i de våta klipporna samtidigt som havet väller in i den lilla klippviken nedanför.

Hit ska jag definitivt fler gånger, och typiskt väder för nästa besök är dagen efter en storm när havet fortfarande väller in med kraft och med lite tur några tunga, men regnfattiga, moln som väller in från söder.

Runt krigsåren insåg man att Karlskrona hade ett försvar ut mot havet men behövde en förstärkning norrut för att undvika att bli överraskad av fienden i ryggen. Man byggde då upp landfronten som är ett antal bunkrar eller värn i en båge från strax öster om Förkärla via Rödeby i norr och bort mot Ramdala i öster.

Jag och några andra fotografer har dokumenterat en del anläggningar i och runt Karlskrona sen i somras för Fort Sweden, och nu börjar intresset rikta in sig mot den gamla landfronten. Så eftersom vi dels hade ett uppdrag denna vecka att plåta snö i Facebook gruppen ”Fotografer i Karlskrona” och dels att jag råkade känna till ett av värnen från landfronten, så åkte jag ut på lunchen idag med kameran i högsta hugg.

Jag var inte helt säker på var värnet låg annat än att det var norr om Allatorp, men jag kom ihåg att man såg det tydligt från vägen. Och mycket riktigt, ungefär uppe vid Harstorp tornar värn #524 ur landfronten upp sig som en gammal dinosaurie.

Dörren stod öppen…

…så jag gick in, och där stod en rejäl betonginfästning för värnets bestyckning. Under åren då dessa värn uppfördes så var kanoner en bristvara, så även om den rejäla infästningen tyder på en 57mm kanon, så kan det lika gärna ha rört sig om en 20mm pv-kanon, en kulspruta eller till och med så skralt som ett kulsprutegevär.

Embrasyren skyddas av två pansarluckor, och betongen har missfärgats i en underlig lila-aktig färg. Men det känns ändå fortfarande väldigt fräscht, och insidan är fint vit och endast sparsamt ritat på väggarna.

Huvudskjutriktning, och egentligen den enda skjutriktningen med tanke på den lilla öppningen inåt i embrasyren, är rakt över vägen. Man får anta att huset nog hade fått utrymmas vid en beredskapshöjning.

Värnet är pampigt byggt och hos fienden hade det nog ingjutit ett visst mått av respekt!

Och där var fingrarna stela som pinnar, lunchen slut och jobbet väntar :) !

För något år sedan läste jag om nattfotografering och att måla fram motiv med ficklampor.  Artikeln innehöll naturligtvis bilder från någon amerikansk öken med stora häftiga sandstensblock som fotografen plockade fram mot en mörk stjärnrik himmel. Idén att göra något liknande själv har kittlat mig av och till sedan dess, dock väl medveten om den begränsade tillgången på sandstensblock i Karlskrona. Nu är det vinter och skymningen lägger sig tidigt så man hinner fotografera klart och ändå komma hem i dräglig tid till en mugg varmt gott kaffe.

Jag har som sagt aldrig själv målat med ljus, så hela uppdraget genomsyrades av att försöka tänka sunt förnuft.

  1. Det kommer vara mörkt som en säck när jag kliver ur bilen innan ögonen vänjer sig vid mörkret, och är det inte mörkt som en säck så är det för ljust för att få fram en jyst stjärnhimmel.
  2. Motivet bör ligga nära där jag parkerar så jag kan ta mig fram för fots OCH hitta i mörkret.
  3. Jag bör veta precis var jag ska stå med kameran när jag kommer fram.
  4. Inga hus i närheten och framför allt inga hus i motivets längdriktning.

Det tog en stund att fundera ut ett lämpligt motiv och en lämplig plats, men så drog jag mig till minnes Knösö och alla döda träd som står att finna ett stenkast in från den övre parkeringen. Döda träd, där barken börjat släppa, har en bra struktur som reflekterar ljus vilket borde få motivet att poppa ut rätt bra. Vidare finns ingen vägbelysning i närheten av parkeringen, dock ligger ett hus nere åt stranden till, men hittar jag bara ett motiv där jag kan lägga huset bakom mig så borde det funka.

Punkterna 1, 2, 4 således avdiskade direkt, punkt 3 kvar och för att lösa ut den så körde jag ut till Knösö i dagsljus för att reka plats. Jag hittade ganska snabbt det träd som verkade funka bra, det stod rätt fritt och ganska nära 2.3km slingan, plus att platsen där jag skulle ställa upp stativet var platt och bra. Så för att utnyttja det fina vädret så fortsatte jag nöjt slingan runt. Hittade några andra döda träd tvärs över sundet på Säljö, så när jag ändå hade kamera och stativ med så passade jag på att skjuta en bild.

När klockan passerat 18 på kvällen så var skymningen fullbordad och jag körde åter ut mot Knösö, lät ögonen vänja sig lite vid mörkret och knallade ner mot mitt mål. Som jag trodde hade det varit i stort sett omöjligt att hitta rätt utan att först ha rekat i dagsljus. Jag satte upp kameran och komponerade så att trädet låg ganska mitt i sökaren….trodde jag!! När jag plåtat en stund upptäckte jag en betydande stor gren som låg precis i underkant på bilderna, inte snyggt alls, så komponera om.

Idén var att ge bilden en snygg bakgrund, och då det var halvklart med månsken svagt från höger så var förutsättningarna för det ganska bra. 30 sekunder exponering med fullt öppen bländare och ISO 400 gav precis så mycket som behövdes, längre tid hade krävt bulb-exponering och så här första ljusmålaruppdraget hade det blivit för mycket att hålla reda på…en annan gång kanske. Plus att stjärnorna hinner röra sig en del och jag ville inte att dom skulle börja rita streck så det syns i bilden.

Jag tog ett 30-tal bilder med olika mycket målande på olika delar av trädet och från olika vinklar, bilden nedan är den som blev bäst. Utmaningen i själva ljusmålningen är att hitta rätt mängd ljus så inte motivet poppar ut för mycket, det är trots allt natt och motivet får inte se strålkastarbelyst ut. Vidare behöver man experimentera fram hur mycket som ska belysas på stammen och hur mycket de yttre grenarna ska få, men det är bara att prova sig fram. I mitt fall handlade det om ca 15-20 sekunder målning av den totala exponeringen på 30 sekunder. Ganska mycket på yttergrenarna och mer sparsamt på stammen.

Anledningen till att just den fungerar bland alla andra var att ingen enskild gren fick för mycket ljus, även om grenen längst ner till höger var på gränsen vilket jag tonade ner en liten aning i efterbehandlingen. Jag målade ljuset från höger vilket stämmer bra med himlen där månen lyser upp från just höger. Samt att stjärnhimlen öppnar upp sig i molntäcket  på ett bra sätt. Plus att ingen bil körde förbi ut mot villorna på Knösö, vilket förstörde ett par andra kandidater till bästa bilden då den vägen gick 50-100 meter i bildens förlängning.

Så vad gjorde jag i efterbehandlingen då, tja i Lightroom (motsvarande Adobe Camera Raw) la jag enbart på lite lyster för att få upp lite mer färger i mellanregistret samt en grundskärpning.

I Photoshop gjorde jag lite mer:

  1. Jag kopierade upp den röda kanalen till ett lager och satte om blandningsläget till luminocity (med det ljusaste på den högra nedre grenen bortmaskat) för att dels ljusa upp trädet en liten aning och bättra på kontrasterna i det.
  2. Jag la på ett kurvlager och letade rätt var i diagrammet just trädet låg och ökade kurvan i precis det området för att ytterligare lyfta fram trädet lite (även här med den ljusaste delen av högre nedre grenen bortmaskad).
  3. Jag la på ett lysterlager där jag ytterligare ökade mättnaden på färgerna i mellanregistret.
  4. Eftersom min kamera är några år gammal så genererar den en del brus på ISO 400, och det störde i himlen. Så jag gjorde en virtuell kopia i Lightroom och brusreducerade den ganska rejält så himlen såg bra ut, fast trädet blev då plastigt. Sen öppnade jag upp den brusreducerade kopian i Photoshop och kopierade över den till ett lager i min bild. Därefter skapade jag en mask med funktionen ”Color Range” så att jag kunde ta med enbart himlen från det brusreducerade lagret. Masken fick jag först förfina med levels och dodge/burn för att bli helt vit i himlen och helt svart över trädet.
  5. Och så tillslut en slutskärpning med kantmasker.

Klart :)