Fotosmeden
Landscape photography is the supreme test of the photographer - and often the supreme disappointment.

Det kan tyckas nästan lite forcerat att kasta sig ut efter gamla militära anläggningar varenda vecka, och denna utflykt var den tredje på tre veckor. Men det är faktiskt väldigt rofyllt att knalla runt bland värn, stenar, betongkonstruktioner och gamla baracker och försöka hitta lite intressanta vinklar att föreviga på bild. Det är ett stort stycke historia man vandrar mitt i, ett dödligt allvar som rådde i en tid under större delen av 1900-talet när Sverige på allvar spekulerade i möjligheten att vi skulle bli invaderad av främmande makt.

Även fotouppdraget renderade i dödligt allvar, ty Törnekalven var fantastiskt otillgängligt från det håll jag tog mig.

Bakgrunden till besöket var en notering i dokumentet Befästningspark Karlskrona om att det skulle finnas en skenradar på Törnekalven, och jag hade lovat projektgruppen runt Fort Sweden att kolla upp det och ta några bilder om det fanns något kvar på platsen. I måndags eftermiddag klarnade vädret upp och jag bestämde mig för att köra ut efter jobbet, ta några bilder och sen hem igen…max 1 timme resonerade jag lite naivt. Jag hade kollat upp på Google Maps och det såg riktigt bra ut att parkera nere vid badplatsen i Sandviken på Hasslö och sen knalla över de till synes ganska kala stenhällarna ut till Törnekalven.

När jag började gå och efter en stund kontrollerade med Google Maps och GPS hur jag låg till så hade markören rört sig beklämmande kort sträcka, och de kala stenhällarna var inte kala stenhällar utan ganska tätt växande enar varvat med jobbiga stenblock i högt växande gräs. Strandkanten var så långt från strandkant man kunde komma, det var blandat sylvassa nyponrankor, slånbärsbuskar, vass, nässlor och sumpmark. När jag kommit halvvägs började jag tvivla på att jag nånsin skulle komma fram, och kom jag fram skulle då solen hinna gå ner innan jag var tillbaka igen :-) !

Men det var värt besväret, skenradarn som istället visade sig vara en strålkastarplats byggd 1944 för 150cm strålkastare låg jättefint tillsammans med några gamla sjöbodar.

Skulle gissa att man saknat el här ute, för strålkastarplatsen hade tre ganska stora portar till utrymmen under själva plattan, och det stack ut något på ena sidan som skulle kunna vara ett gammalt avgasrör till någon generator.

Sannolikt var själva strålkastaren förrådsatt i ett av utrymmena på bilden.

Som många andra strålkastarplatser hade även denna en rejäl ramp varöver strålkastaren skulle föras till sin position uppe på plattan för att därifrån belysa mål avsedda att beskjutas från fortet Västra Hästholmen.

Kvar upp vid ena änden av plattan står fortfarande en gammal vackert roströd vinsch fast monterad i betongen.

Efter en timme under historiens vingslag så kändes plötsligt solen hotande nära horisonten givet den strapats som nu återstod för att ta mig tillbaka till civilisationen borta vid badplatsen. Jag övervägde om jag skulle gå norrut istället och hoppas på att hitta någon stig som bara måste finnas ner till sjöbodarna, men Hasslö är en ganska stor ö och den omväg jag då stod inför såg ruskigt lång ut till och med på den lilla displayen på mobilen.

Jag undvek att gå för mycket uppe i enbuskeland och höll mig mer ute i vassen på väg tillbaka, och eftersom vattenståndet inte var speciellt högt så gick det att klafsa sig fram. Jag tackade dock mitt undermedvetna sunda förnuft att jag inte hade fallit för frestelsen, inför ”1-timmes uppdraget över torra stenhällar”, att åka ut med endast t-shirt, jeans och jympaskor :-) !

Fylld av energi från lördagen innan när jag besökte batterierna Killeberget och Torumskär så styrde jag nu ut mot Tjurkös norra spets, Nabben. Jag har varit där tidigare när jag var militär i början av nittiotalet, men det enda jag kom ihåg var en större dörr i en i övrigt rätt slät stenvägg. Jag förberedde besöket med att studera Google Maps tillsammans med en rätt grov karta från dokumentet Befästningspark Karlskrona, som jag för övrigt kan rekommendera den som vill fördjupa sig mer i gamla militära anläggningar i Karlskronaområdet (Befastningspark_Karlskrona.pdf).  Dessvärre var just den röda ploppen för Tjurkö Nabben placerad i fel vik på kartan, så när vägen tillslut bara var en stig och jag passerat minst en ”endast-behörig-trafik”-skyllt så fick jag stanna bilen och knalla upp till en lokalbo som med en kratta i handen lite förvånat studerade mig. Killen visade sig vara en stockholmare, åtminstone till dialekten, men han tycktes sig minnas att det skulle finnas en berganläggning…om jag kört vidare på den asfalterade vägen bort till en vändplats…sa han med en lätt syrlig ton.

Så jag körde ut på den asfalterade vägen igen, stannade till och studerade Google Maps i mobilen och hittade nu en ganska stor mörk skugga i satellitbilden som skulle kunna vara det jag letade efter. Dessutom hittade jag ganska enkelt den gamla grupperingsplatsen för Lv 102 som var del ur den luftvärnsbataljon som hade till uppgift att sörja för luftförsvaret av örlogsbasen.

Denna körde jag dock förbi då jag först ville vara säker på att jag hittade själva Nabben. Och mycket riktigt, stockholmaren hade rätt, man fick parkera på vändplatsen och knalla ner mot Nabben och där stöter man först på den gamla köksbaracken.

Denna är i ganska dåligt skick, och alla dörrar är dessutom igenspikade eller på annat sätt förbommade. Det mest anmärkningsvärda var nog trots allt att alla rutor var hela i det i övrigt helt oskyddade fönstret i barackens norra ände.

Strax bakom köksbaracken hittar man en gammal instrumentplats bestående av ett par betongvärn.

Jag har inte hittat någonstans vilken typ av instrument som avses annat än att det är mätinstrument det rör sig om.

I ena betongvärnet kommer några kablar upp från ena hörnet, skulle gissa på att det rör sig om signalkablar men visst, kan precis lika gärna vara kraftkablar, glömde titta efter i änden :-) .

Instrumentplatsen ligger nära det gamla stenbrottet och ännu närmare, bestämt till och med utanför ett staket som ska förhindra allvarliga olyckor, så ligger ett gammalt värn av något slag. Värnet är fortfarande fyllt av gammal taggtråd.

Det hade varit roligt att kunna hitta någon form av röd tråd för Tjurkö Nabben, lite söderut ligger Lv 102 som jag skrev om längre upp, på krönet av stenbrottet ligger en instrumentplats och en observationsplats och nere i själva stenbrottet ligger ett gammalt minförråd insprängt i berget. Hade dessa delar något med varandra att göra eller råkade dom bara hamna på ungefär samma plats?

Själva minförrådet, som förövrigt nu är betongplomberat, byggdes senare om till en frontverkstad för kustartilleriet. Denna skulle tjäna som frontverkstad i händelse av krig medan verkstadsmaterielen till viss del användes även fredstid av en teknikergrupp som var grupperad på Kungsholmen. Teknikergruppen servade främst fasta förband i Blekinge och Skåne men mest tid lades trots allt på ubåtskyddet och dom ständigt krånglande ubåtsnäten och kamerasystemen i sunden in mot hamnbassängen.

I övrigt finns bevarat på Nabben ett maskinrum i betong och en gammal avfallsbod med sin typiskt höga betongfot som skulle hindra skadedjur. Här lär också stå ett matförråd någonstans, men det sprang jag inte på vid detta besök.

På väg tillbaka stannade jag till vid Lv 102 för att plåta pjäsplatserna. Har sett några av dessa typiska öppna ringar tidigare, men det som slog mig här var hur tjocka betongväggarna var.

Vilket fall som helst så stod här från början 3st 7,5cm lv-pjäser m/36, kanske den grova kalibern eller det utsatta läget var det som avgjorde tjockleken på kransen.

En fjärde pjäs tillfördes senare, men denna fick en något annorlunda betongring och pjäsen lär ha använts främst för utbildningssyften.

Augusti blev ett lågvattenmärke avseende fotograferande, däremot blev det ett högvattenmärke i alla andra avseenden, för nu bor vi äntligen i huset och lägenheter är röjda och städade.

För två veckor sedan var det dock dags att leta fram kameran och styra kosan ut mot Ytterön. Det pågår ett projekt att göra gamla försvarsanläggningar lite mer mentalt tillgängliga och för det hjälper jag och några andra glada fotografer till att plåta värn, bunkrar, pjäsplatser, fort och gud vet allt militären genom senaste århundradena grävt ner i vår skärgård. Ytterön består egentligen av två sammanväxta öar där själva Ytterön ligger norr och Östra Hästholmen söderöver. När jag var militär i början av nittiotalet så var vi ganska ofta ute på Ytterön och vid ett tillfälle stod vattnet så högt att det åter blev två öar, vattnet nådde ända upp till tröskeln på bilen där vägen var som lägst.

För att ta sig ut till Ytterön så kör man först ut mot Torhamn, men svänger av mot Yttre Park. Där får man ta en linfärja som går varje kvart utom vid två tillfällen när färjepersonalen har 45 minuters paus. Färjan kostar om man vill ta med bilen, vilket undertecknad vill :-), men det känns nästan som en symbolisk summa; 25kr tur-och-retur.

Det är en väldigt mysig miljö ute på Ytterön, och när man börjar närma sig Östra Hästholmen så ligger husen liksom och trängs på en höjd. Dit upp ska man dock inte om man vill titta på de gamla militära anläggningarna, för dom ligger på Killeberget.

Samtliga bilder från besöket hittar ni under fotoalbumet Försvarsanläggningar.

Batteri Killeberget (KT)

Killeberget är fullkomligt nerlusad med spår efter militär verksamhet. Nere vid hamnen ligger flera baracker och gamla skyddsrum.

Skyddsrummen är i betong och ytterhöljet är tidstypiskt klätt i stenblock med breda betongfogar.

På väg upp mot själva batteriområdet låg tidigare flera baracker, men dessa är alla rivna idag. Däremot ligger fortfarande ett flertal gamla skyddsrum kvar och på ett av dom sitter en skylt som förbjuder fotografering. Trodde först att den var kvarglömd, men anläggningen var fortfarande i drift och man kunde höra surret från klimat/avfuktningsutrustningen. Så där fick jag hålla kameran i styr :-) !

När man närmar sig höjden så tornar batteri Killebergets gamla kommandoplats upp sig med en säregen form.

En form som var ett ständigt problem för militären, för den fyrkantiga toppen kunde ses från stort avstånd. Man kan ju så klart reflektera över varför man inte gjorde något åt den saken, men 1955 så var problemet ändå över för då avvecklades batteriet som för övrigt började anläggas 1928.

Inget batteri utan pjäser, och här stod ursprungligen 3 st. 12cm pjäser modell 1894 i öppen brunn, en fjärde pjäs tillfördes batteriet mellan 1930-35 precis intill kommandoplatsen. Den befanns ligga för nära och man flyttade pjäsen till en annan plats vars öppna brunn skiljer sig en del från dom övriga.

Även om batteriet lades ner redan 1955 så stod pjäserna kvar till en bit in på -80 talet. Pjäserna stod som sagt i öppen brunn, men hade ett rätt kantigt splitterskydd runt själva lavettaget. Alla övriga pjäsplatser är igenfyllda med sten och jord utom 3:e pjäs som först byggdes om till värnpjäs med ett torn från stridsvagn 74, och senare i ganska modern tid plomberades med betong.

Överallt i terrängen kan man hitta spår av gamla ståvärn, och de som verkar vara i bäst skick ligger runt kommandoplatsen.

Själva kommandoplatsen har en egen historia, den byggdes strax bakom öns äldsta militära anläggning vilket var ett mät-torn anlagt 1918 till batteri Aspöberg. Litteraturen säger att det är rivet och täckt med jord, men jämför man storlek och form med motsvarande mät-torn på Aspö och Almö så är det sannolikt foten på det gamla mät-tornet som syns framför kommandoplatsen på bilden nedan.

Kommandoplatsen är samgrupperad med en mätstation och en observationsplats.

Observationsplatsen syns tydligt med den roströda pansarhuven med nästan decimetertjockt stål, medan mätstationen är den nedre delen av byggnaden med alla pansarluckorna. De båda delarna var sammanbundna med en trappa som syns om man tittar in genom gallergrinden på baksidan av byggnaden. Omfattningen av mätstationen är lite svår att uttyda ur litteraturen, men förmodligen rör det sig om ett skjutbordsrum och möjligen plats för någon form av inbasmätare.

Batteri Torumskär (TS)

Detta är ett lätt spärrbatteri med 2st. 57mm kanoner modell 1889. Från början var kanonerna grupperade i öppen brunn, men senare byggdes riktiga pjäsvärn med skjutsektor på ca 120 grader. Batteriet ligger endast 150 meter från batteri Killeberget, så man förstår lätt att de hade lite olika uppgifter. Tittar man dessutom på gruppering och huvudsaklig skjutriktning så ser man att Torumskär just avser operera över skäret Torumskär och Gåsefjärden, medan det tyngre batteri Killeberget sannolikt skulle stoppa fartyg längre ut.

En öppen brunn kan fortfarande skönjas mellan de båda pjäsbunkrarna. Mitt i den öppna brunnen placerade ganska sent en mast vilken bland annat ingick i ubåtskyddet långt in på nittiotalet. På toppen av masten satt ett kamerasystem bestående av en dagkamera och en nattkamera med ljusförstärkare som dessutom var känslig för IR-ljus, och allra överst satt en IR-strålkastare. Allt detta kunde styras lokalt från minstationen eller fjärr från Kungsholmen. Numera finns bara betongfundamentet kvar.

Det första man möter är dock 1:a Pjäsens ganska pampiga pjäsbunker, den är numera betongplomberad vid embrasyren, men är i övrigt väldigt välbevarad.

Lite längre in i batteriområdet hittar man 2:a Pjäs som senare byggdes om till en minstation för att ersätta den gamla minstation som låg ute på Torumskär. Den gamla minstationen kan man för övrigt se om man ställer sig på toppen på 1:a Pjäs och tittar rakt ut mot Torumskär med en kikare.

Den säregna betongkepsen på minstationen tillkom då 2:a Pjäs bunker befanns ha svåra problem med fukt. På taket ser man periskoptornet med den lilla skyddshuven.

Strax intill minstationen hittar man batteriets kommandoplats. Lite underligt kan tyckas vara hur man försökt bryta kommandoplatsen kantiga former med ingjutna stenblock på taket, medan front och sidor fått behålla sina släta betongytor.

Batteriet anlades i slutet av 1930 talet, och utgick ur krigsorganisationen 1955. Medan minstationen och ubåtskyddsverksamheten var i drift ända in mot slutet av 1990 talet.